Jorah. Idag kom min dagisbild hem, bättre sent än aldrig, som indianerna brukar säga.
Självklart blev ja snygg som fan. Oundvikligt.
Kolla råh!
Igår kicka vi söndagsmiddag hos mormor & co. De va sweet like whoa. Oj så gott käk morfar roddat.
Sen fick ja lov å ringa taxi så vi kunde ta oss hem, typ såhär lät de: Hej taxibilen. Ja e hos mormor, på västra järnvägsgatan. Kom fort som fan, tack!
Sen dök de upp en bulle rätt fort å vi kom hem trots monsterkylan. Awesome!
Ja fyller år på fredag så de blir kalas för behöriga på söndag. Du är alltså bjuden om du vet vart jag bor, och om du tror att ja skulle släppa in dig/vilja ha dig där. De blir fett mycke goa kakor, å en massa kärlek. Presenter behövs inte, ja gillar iförsig gamla vhsfilmer, så om du har nå sånt liggandes, slå in de i lite folie. De räcker för mig. De enda ja önskar mig är ett släp till min bobby car, och en bilbanematta. Vill man verkligen ge nåt kan man dra iväg en summa till nå stackars barn i afrika, dom behöver de mer än mig. Förresten! Ja önskar mig en get. Eller kanske en kyckling! Och det kan ni rodda HÄR!!!
För jag har faktiskt allt jag behöver. En fantastisk familj och underbara vänner. Mamma ger mig oftast mat, och kläder har ja också. Skor finns ett par stycken i rätt storlek. Taket ovanför mig säng är helt, så ja behöver inget paraply. Men om nån kan trolla bort vintern kan ja iförsig önska mig det. Annars vill jag bara att ni kommer å myser med mig, och firar att ja finns, är frisk och mår bra.
